|
|
|
|
|
| 2009-08-31 | | Det finns behov av nya gemenskaper – och en stor vändpunkt! |
 KRÖNIKA: Vad är det för en säkerhet vi vill skapa för oss själva och kommande generationer när vi får konstatera att vi med det nuvarande växtparadigmet otvivelaktigt är på katastrofkurs?
|
| I Danmark förhandlas i ögonblicket om hur utgifterna till det danska försvaret ska prioriteras. Det gör politikerna helt utan att förhålla sig till en överordnad nationell säkerhetspolitisk strategi. Det sker i ett perspektiv fram till år 2025, och det handlar om belopp på inte mindre än 20 miljarder årligen.
I vår del av världen har vi i de sista åren sett det politiska systemet och affärsvärldens
ledare göra på sig i byxorna. Det skedde då växtparadigmets blev genomskådat i samband med att den finansiella krisen och andra kriser så som klimat-, livsmedel-, naturresurser etc. som också är relaterade till den ekonomiska växtfilosofin.
Dansk säkerhet är i dag en del av den säkerhetsarkitektur, som är uppbyggd efter andra världskriget (USA och NATO) och som understöttas av internationella institutioner så som IMF, Världsbanken, WTO med flera.
Geopolitiskt kan vi konstatera stora ändringar i maktförhållandena där USA ensam tagit tillbaka sin militära dominans. Men hur skapar vi förutsättningar för att hållbara alternativ, lokalt och regionalt kan utvecklas vid sidan av de grundläggande strukturförändringar som är nödvändiga inom de internationella institutionerna?
Verklig säkerhet?
Fruktan för inre och yttre fiender används för att rättfärdiga utvecklingen och bruket av polis och militär. Grovt sagt säkerställs härmed institutionernas dominans. Den existerande sociala ordningen kan möjligtvis upprätthållas. Problem som kommer ifrån den existerande girighetskulturen och dess följdverkningar för den globala uppvärmningen ignoreras eller förnekas fortfarande. Endast en liten del av det svindlande belopp som används för att lösa den finansiella krisen, är i dag således kopplad till de problem som följer av den globala uppvärmningen.
I ett alternativt säkerhetsgrepp där människan är i centrum, är det primära problemet med vår säkerhet den globala uppvärmningen, oljeberoendet och överkonsumtionen, överbefolkningen, extrema olikheter, finansiell oansvarighet och överträdelser av civila rättigheter av politiska demagoger.
Om kunskapssynen inom massmedierna och utbildningssystemet stöttar den rådande ordningen, så vet vi också att verkligheten och våra dagliga erfarenheter stöttar gör det möjligt för oss att odla vår egen övertygelse.
Det ligger i den mänskliga naturen att försöka förstå. Det ger sanningen en naturlig fördel. Men självklart är effekten störst i förhållande till dem som vågar öppna upp efter ett ”kulturell genombrott” men törsten efter att veta besked bor i oss alla.
Även om vi lär oss att känna igen de härskandes berättelser om exempelvis den ekonomiska tillväxten, om finanskapitalet etc. så kan ett genombrott ske och det passiva tillståndet i dvala brytas. Redan 1974 gjorde Rom-klubben världen uppmärksam på att det finns gränser för växt. Bruntlandrapporten bidrog likaså själv till att underlaget blev noga utarbetat vid FN:s konferens i Rio 1992.
Demonstrationerna vid WTO-mötet 1999 gjorde det tydligt att världen nu har gått ifrån att ha tolkats som bi-polär (kommunismen mot den övriga världen) nu tolkats om som tri-polär med ett aktivt globalt civilsamfund, näringslivet och det politiska etablisemanget. Ett exempel är etableringen av World Social Forum. Tillsammans med de otaliga manifestationer har detta forum genom möten med G8, NATO, EU, WTO med flera, bidragit till att utveckla det globala civilsamfundet på en mångfald av teman.
Dessutom har rapporterna från FN:s klimatpanel de senaste åren ökat vår uppmärksamhet på hela växtekonomin. Men den påverkan var inte större än att en uppblossande finanskris 2008 fick ögonblicklig ambulanshjälp till finanssektorn isolerat. Detta utan att ha någon koppling till klimatkrisen eller att vara framtidsorienterad.
Gör upp med växten
I en rapport från engelska Sustainable Development Commission (förkortas SDC, betyder Kommissionen för hållbar utveckling) som blev till under Tony Blair, slår från och med i år fast att trots att den moderna ekonomin de sista 50 åren strukturellt har varit baserad på ekonomisk växt så lever 2 miljarder människor stadigt på mindre än två dollar om dagen. Växtekonomin har enligt rapporten misslyckats i förhållande till det ekologiska systemet, ja det ekonomiska systemet har ännu inte kunnat säkerställa sin egen stabilitet och inte säkra människors levebröd.
SDC lägger därför fram en plan för en framgång utan växt. En plan med intentionen att utveckla oss som människor inom de begränsningar som planeten sätter. Planen består av tre delar.
Det ska etableras; 1. En hållbar makroekonomi, 2. En funktionsduglighet i samhällets organisering som ska skydda mot fluktuationer samt 3. En respekt för de ekologiska gränserna.
För att utveckla dessa områden så måste det ske en utveckling på en rad specifika utvecklingsplattformar. Vad som presenteras här är en vision för övergången till en hållbar ekonomi utan växt där man gör upp med den icke produktiv konkurrens och en eskalerande överförbrukning.
Gräsrotsinitiativ
Under ett antal år kommer en räcka initiativ att etableras som bidra till att understödja en sådan utveckling. Detta har skett på såväl politisk nivå, inom näringslivet som på gräsrotsnivå inom civilsamfundet.
Ska de politiska initiativen inte tappa höjd utan tvärtemot stabiliseras och bidra till att utveckla en ny typ av ledarskap, så är det mer än någonsin nödvändigt, att den vakthundsfunktion som civilsamfundet strukturell också bör ta tillvara, samtidigt omsätts i en markant synliggörande av kraven på politisk ledning.
Transition Towns är ett initiativ som under de senaste åren har funnit rotfäste bland engelska byar. Globaliseringen och beroendet av oljan har inneburit att fokus hamnat på utvecklingen av lokal motståndsorganisering. Det sker mot bakgrund av en fördjupad insikt i förändringens psykologi. Under 12 punkter har man satt upp ett antal rättningslinjer för att bygga upp en lokal förmåga att bjuda motstånd.
Inledningsvis ska det skapas en styrgrupp. Därefter en tydlighet om vad medborgaren kan vänta sig. Den kanadensiska dokumentärfilmen; ”The End of Suburbia”, visar konsekvenserna av ”energiläckaget i en sovstad” har visats om och om igen.
Att nätverka är en god början till att bygga upp kontaktytor mellan grupper med nyttiga kunskaper och erfarenheter. Härefter kan det arrangeras större möten, där det handlar om kapacitetsuppbyggnad, så att det i förlängningen kan etableras grupper med ansvar för speciella uppgifter. Många frågor ställs i samband med omställningen, till exempel; ”Vilken roll ska utbildningen spela i en framtid där mindre energi förbrukas? Det måste också skaffas fram resurser till den stora omskolningen. Man måste få till en tät förbindelse med kommunen. Många äldre kan bidra med erfarenheter. Först nu kan en energisparande aktionsplan presenteras.
En annan gräsrotsfråga är det internationella nätverket för att etablera en solidarisk ekonomi (RIPESS), som togs efter det fjärde globala solidaritetsmötet under våren 2009 en deklaration med överskriften ”En annan ekonomi existerar; ”Innovationer mot en social och solidarisk ekonomi”. Här heter det:
”Vi är mitt i en global social och ekonomisk kris som resultat av 30 års neoliberalistiskt styre. Det är det tillfälliga kapital i långvarig kris, som nu har blivit en fråga om liv och död för människor och natur. Den socialistiska och solidariska ekonomin representerar ett reellt alternativ till den sjuka neoliberalistiska ekonomiska modellen och skapar därmed en ny horisont av hopp upp mot fatalism”
Transition Towns och RIPESS är sådana exempel på sociala initiativ som önskar att bryta med det tankemönster som ligger bakom växtfilosofin. En global hållbar ansvarsfullhet med ett social ansvar i det dagliga samt en insisterande på en modern personlig integritet kan ge ett hopp om ett nödvändigt paradigmskifte. Ett lokalt medansvar för säkerheten i världen. Gandhi, Havel, Mandela och Obama gjorde det: det omöjliga! Change! Vad som först syntes omöjligt kan trots allt låta sig göras! Är det en vetenskap för ”det omöjliga” så är det nu – med klimatkrisen – den ska studeras och göras verklig!
Niels Johan Juhl-Nielsen
Nordic Advisory Team
| |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|